|
TIKLINJE
Den obrutna tiklinjen börjar 1946 med Anders Wassbergs svarta tik Lucky från Finland. Tikarna före och efter min Jämtens Ringa var och är:
Lucky 1946
Black Luckys Miska 1952
Black Luckys Royal Daughter 1959
Black Luckys Kajsa 1966
Jämtens Songa 1973
Jämtens Rivi 1978
Jämtens Ringa 1980-1991 (6 kullar)
(Jämtens Pi - Jämtens Rivi)
"Det måste vara en av de bästa hundar du tävlat med", sa Nils Obel till Arne Bromée när han såg Ringa på fjällpokalen 1981, den beskrivningen av henne får räcka.
För mig var hennes jaktlust och perfekta psyke det bästa. Svagheterna var hennes reviering som var ojämn.
V-skalets Flo-Jo 1989-1999 (2 kullar)
(Jämtens Hugo - Jämtens Ringa)
Hon blev en kopia av Ringa. Tuff, snabb och stenhård som jakthund, men fantastiskt snäll och lugn hemma. På minussidan måste erkännas att hon ärvde den mindre bra revieringen plus att hon kunde bli för stor i söket.
V-skalets Merlene Ottey 1993-2005 (2 kullar)
(Västan-åns Sangro - V-skalets Flo-Jo)
Här kom den naturliga revieringen och kontakten med föraren, hon var aldrig "borta". Näsan var dock hennes bästa egenskap. Hon var ingen snabb hund men förstörde aldrig en fågelsituation och hittade fåglar som andra hundar missade. Med åren blev hon trög i avancen.
V-skalets Marion Jones 2001- (1 kull)
(Black Luckys Copiad - V-skalets Merlene Ottey)
Ri som hon kallas är en skönhet att se i aktion. Allt var på plats när hon var tio månader, spontan reviering, sekundering, stånd, lugn i skott och stor jaktlust. Snabb men håller fin kontakt även i skogen.
V-skalets Maja Gräddnos 2004-
(Jo-Kjells Gus - V-skalets Marion Jones)
Den gladaste hunden jag haft. Hon är en snygg och uthållig viltfinnare som inte ger sig förrän hon hittat sin fågel. Jagar oavsett väder, på alla underlag och i all terräng.
En "mjuk" hund som är en glädje att äga.
|
